Jag har alltid känt att jag gör saker annorlunda och har saknat kombinationen självledarskap och ADHD. Jag har inte följt några manualer – inte för att jag inte ville, utan för att jag inte kunde. Under större delen av mitt liv visste jag inte varför. Jag trodde att jag bara var lite ovanlig, lite udda, kanske bara “för mycket” ibland. Men det var först med en sen ADHD-diagnos som många bitar föll på plats. I denna artikel vill jag dela med mig av min väg till självinsikt, hur jag leder mig själv i vardagen, och de strategier som vuxit fram ur ett liv av anpassningar. Detta är mitt sätt att hjälpa andra som lever med NPF att känna igen sig, få stöd, och framförallt: känna hopp.
Vad är självinsikt – och spelar det roll?
Självinsikt är nyckeln till förändring
Självinsikt är förmågan att förstå sina egna tankar, känslor och beteenden. För oss med NPF är det särskilt viktigt eftersom vi ofta hanterar världen på andra sätt än vad normen kräver. Utan självinsikt riskerar vi att leva i ständig konflikt – med andra, med oss själva, med våra rutiner.
När man inte vet om att man har ADHD
Jag fick min diagnos sent i livet, vid 55 års ålder. Då hade jag redan utvecklat en rad egna sätt att få vardagen att fungera från min skolålder inser jag nu. Men jag visste aldrig att det var just det jag gjort hela livet genom: kompenserade. Min mor frågade en gång: “Hur blev du som du blev?” – jag kunde inte svara då. Idag är mitt svar: Jag har alltid använt alla mina sinnen, min kreativitet och min vilja för att hålla ihop livet. Och det krävde mycket.
Att jag blev som jag blev var enda sättet att vara jag. Det är fantastiskt att vara jag!
Självledarskap – att ta ansvar när strukturer saknas
Att leda sig själv när andra inte förstår
Att ha ADHD innebär ofta att man tänker och fungerar i ett annat tempo än omgivningen. Jag har insett att om jag inte själv håller i rodret, så går jag snabbt vilse. Självledarskap för mig betyder:
- Att skapa mina egna rutiner
- Att bygga min egen arbetsmiljö
- Att planera, förekomma och förebygga missar
- Att alltid veta lite mer för att vara förberedd på förändring
Exempel från vardagen
Här är några strategier jag använder:
- Visualisering av dagen: Jag skriver alltid upp vad jag ska göra, oftast i listform, ibland i färgkodade scheman. Det hjälper mig att hålla fokus och minska stress.
- Fysiska påminnelser: Jag har lappar, ljudsignaler och visuella ledtrådar överallt. Det kan vara en post-it på dörren om nycklar, eller en timer som piper när det är dags att byta aktivitet.
- Mikropauser: Jag har lärt mig att ta mikropauser mellan uppgifter. Det gör att jag kan ladda om, sortera tankarna och gå vidare utan att bränna ut mig.
- Meditation vid lunchtid: En metod som fungerar för mig att ha koll och skapa återhämtning under dagen med meditation.
- Praktiska uppgifter: jag tycker om att vara förberedd och förstår mycket bättre om jag kan skissa på saker, sätt att göra, och rutiner för utförande.
Berättar du för mig vad jag ska göra är ofta mycket av din instruktion borta efter sista orde i din första mening. Om du låter mig skriva ned och skissa på vad du instruerar om så blir det enklare för dig att inte tjata om samma saker som jag annars missar.
Strategier som vuxit fram över tid
Att inte tappa bort mig själv
Jag har lärt mig att jag måste skydda mitt fokus. Det gör jag genom:
- Att begränsa social kontakt under intensiva arbetsperioder
- Att ha hörlurar på mig även utan musik – som en signal att inte störa
- Att välja arbetsmiljöer som jag kan styra över, t.ex. arbeta hemifrån eller i tyst miljö
- Försöka undvika mängder at sociala interaktioner då det stör mitt fokus, om det inte är just det som är mitt jobb såklart
Planering är överlevnad
Planering för mig är inte lyx, det är nödvändigt. Jag planerar:
- Nästa dag redan kvällen innan
- Veckan i stort med utrymme för omställning
- Större projekt i block med tydliga mål och delmål
- Kommande vecka får en översikt med aktiviteter senast fredag veckan innan
- Resvägar till ett möte provåker jag ett par veckor innan samma dag och tid
Att planera gör att jag kan ligga steget före. Det minskar stressen enormt.
Relationer med andra
Jag är en person som föredrar ensamhet, men det betyder inte att jag inte tycker om människor. Jag har svårt för ytliga sociala sammanhang, men djupa samtal, där man får vara sig själv – det är något helt annat. Jag har lärt mig att det är okej att välja sina sociala sammanhang.
Vanliga missuppfattningar – och min verklighet
“Du verkar så glad och öppen – du kan väl inte ha ADHD?”
Mitt leende är äkta, men det är också ett socialt verktyg. Jag bemöter människor med vänlighet, men det betyder inte att jag inte kämpar. Det är lätt att döma efter ytan, men inuti pågår ofta ett kaos.
“Du verkar ju fungera jättebra – du behöver väl ingen diagnos?”
Det många inte ser är all den energi som går åt bakom kulisserna. För att inte missa något, för att inte glömma bort saker, för att inte tappa fokus – så jobbar jag ständigt i bakgrunden med struktur och självledarskap och ADHD.
Hur växer man i självinsikt?
Reflektion och ärlighet
Att våga se sig själv med öppna ögon är första steget. Jag började med att skriva ner mina dagar, mina tankar, mina känslor. Med tiden såg jag mönster. Jag såg vad som funkade – och vad som inte gjorde det.
Feedback från nära
Min partner och min familj har varit ovärderliga i min utveckling. Deras speglingar har hjälpt mig att förstå mig själv bättre, men det har också gjort ont ibland. För självinsikt kräver mod. Att ta reda på vad man är kass på är inget som stärker mig idag. Det ger mig insikt och skapar självkänsla framåt.
Diagnosen som ett verktyg, inte en ursäkt
När jag fick min diagnos blev det en bekräftelse – men också en startpunkt. Det gav mig ett språk att beskriva mina utmaningar. Det gav mig en förståelse för varför jag reagerar som jag gör. Och det gav mig ett sammanhang.
FAQ – Vanliga frågor och svar
Hur vet jag att jag har brist på självinsikt?
Om du ofta hamnar i samma konflikter, upplever att andra inte förstår dig eller att du själv inte förstår varför saker går fel – då kan det vara ett tecken på bristande självinsikt.
Vad är det första steget mot bättre självledarskap?
Att börja observera dig själv utan att döma. Se vad som funkar. Vad som kraschar. Och sedan skapa egna regler och strukturer som hjälper dig att leva bättre.
Måste jag vara superorganiserad för att leva med ADHD?
Nej, men att ha viss struktur kan vara avgörande. Det handlar inte om perfektion, utan om att hitta en nivå där du mår bra och fungerar.
Avslutning – Att äga sin resa
Jag ser inte längre min ADHD som ett hinder. Det är ett filter jag ser världen genom. Det är ett extra lager av intensitet, av kreativitet, av närvaro – men också av känslighet och utmaningar. Genom självinsikt har jag lärt mig att leda mig själv, och genom självledarskap har jag lärt mig att leva bättre.
Du kan också göra det. Din resa kommer att vara unik, men du är inte ensam. Vi är många som går den här vägen. Och vi lär oss – hela tiden.
Lämna ett svar