Vardagen med ADHD tär på mig

neurodiversitet ADHD

Att kämpa i det tysta tär

Det här är en berättelse om vardagen med ADHD som bygger på verkliga upplevelser. Jag lever med en mild form av ADHD – en diagnos som ofta blir missförstådd, ignorerad eller förminskad. Många ser inte mina utmaningar eftersom jag fungerar “nästan normalt”. Men just det är också en del av problemet. Jag har ett arbete, men det är ofta struligt. Har påbörjat flera utbildningar, men hoppat av då det blir svårt med teoretiska studie. Jag har bytt jobb oftare än jag bytt kalsonger. Jag har få men utvalda vänner, och familjens förståelse är begränsad. Den här texten är till dig som kanske känner igen dig – och till dig som vill förstå oss bättre.


Att leva med mild ADHD – en ständig balansgång

Svårigheter som inte syns i vardagen med ADHD

Många tror att ADHD alltid handlar om hyperaktivitet och ouppmärksamhet. Men med en mild diagnos är det ofta mer subtilt. Jag tappar fokus snabbt, men kan maskera det. Jag har svårt att slutföra saker, men kämpar i det tysta. När jag inte lyckas, ser det bara ut som jag inte försökt tillräckligt.

Ett mönster av ofullbordade projekt

Jag har börjat utbildningar som jag verkligen trott på – men motivationen dalar när strukturen saknas eller tempot inte matchar mitt sätt att tänka. Jag byter jobb för att jag tappar energi, känner mig felplacerad eller missförstådd. Det är inte brist på vilja – det är brist på förståelse, inre och yttre.


Det sociala livet – när relationer rinner ut i sanden

Få vänner, mycket ensamhet

Jag har några få vänner – personer som orkat hänga kvar. Men ofta känner jag mig utanför. Tappar kraften att delta i sociala sammanhang. Jag glömmer att höra av mig. Jag drar mig undan när livet känns övermäktigt. Och det gör att jag ofta tolkas som ointresserad eller likgiltig.

Familj och släkt – ett nätverk som inte håller

Min familj förstår inte riktigt vad ADHD innebär. När jag försökt berätta har jag mötts av “Men du är ju smart” eller “Sånt där säger alla nu för tiden”. Det gör ont. För det jag behöver är inte en komplimang som ignorerar verkligheten – jag behöver bli tagen på allvar.


Arbetslivet – mellan briljans och kaos

En ojämn prestation

Ibland presterar jag på topp – jag kan vara kreativ, snabb, initiativrik. Men jag har också dagar då jag inte kommer igång. Då stirrar jag på skärmen och känner mig som en bluff. Denna ojämnhet gör att jag ofta får höra att jag “har potential” – men aldrig får det stöd som skulle få mig att nå den.

Misstro och mikroaggressioner

Jag har hört det för många gånger: “Du måste skärpa dig”. Som om jag inte redan försöker. Som om jag inte redan straffar mig själv varje kväll när jag inte hann, orkade, klarade. Det är tröttsamt att bli misstänkliggjord för något som sitter i hjärnan och inte i viljan.


Självledarskap – min väg ut ur kaoset

Verktyg som hjälper mig

Jag har inte gett upp. Jag har börjat hitta verktyg som fungerar:

  • Digitala kalendrar med påminnelser
  • Bullet journaling för struktur och reflektion
  • Små dagliga rutiner, även om de känns löjliga
  • Regelbunden vila och medvetna pauser

De här verktygen har inte “botat” mig, men de hjälper mig att navigera i vardagen.

Att släppa skammen i vardagen med ADHD

Jag har också börjat prata. Med andra i liknande situation. Jag har börjat sätta ord på det jag skäms för: att jag ibland inte duschar, att jag glömmer viktiga möten, att jag tappar energi av sociala kontakter. Det är först när jag erkänner det för mig själv som jag kan börja göra något åt det.


Vad behöver vi för att fungera bättre?

Rätt stöd, inte fler krav

Vi som lever med mild ADHD behöver inte fler föreläsningar om skärpning och ansvar. Vi behöver:

  • Tydliga ramar och förväntningar
  • Mänsklig förståelse, inte misstänksamhet
  • Praktisk hjälp snarare än kritik

Ett samhälle som ser vår potential

ADHD är inte bara ett hinder – det innebär ofta kreativitet, intensitet och problemlösning utanför boxen. Men för att det ska komma till sin rätt krävs en miljö som inte krossar oss innan vi ens fått en chans.

Jag kommer sluta berätta och inte sitta och beskriva vilka problem jag upplever i vardagen. Risken att bli bemött som en idiot är alldeles för hög och gör att man garanterat kommer bli ansedd som en idiot, inkapabel individ och det kommer inte gynna mig någonsin.


FAQ – vanliga frågor om mild ADHD

Kan man verkligen ha ADHD om man jobbar och fungerar?

Ja. Många med mild ADHD har arbete, relationer och ett fungerande liv – men det sker ofta på bekostnad av enorm ansträngning. Diagnosen handlar om hur man fungerar, inte bara vad man åstadkommer.

Är det inte bara brist på disciplin?

Nej. ADHD handlar om neurobiologiska skillnader i hjärnan, särskilt kopplat till dopamin och exekutiva funktioner. Disciplin hjälper, men är inte en lösning i sig.

Vad kan jag göra som vän eller kollega?

Lyssna, fråga vad personen behöver, erbjud stöd och döm inte. Och viktigast – ha tålamod.


Beräkning – vad kostar det att inte förstå?

Om varje avhoppad utbildning kostar samhället i snitt 250 000 kr i uteblivna skatteintäkter och stödinsatser, och om tiotusentals personer med NPF hoppar av varje år – är den samhällsekonomiska kostnaden enorm. Lägg till sjukskrivningar, felmatchade anställningar och psykisk ohälsa, så landar summan i miljarder. Allt detta för att vi saknar förståelse och anpassningar.


Avslutning – från kamp till möjligheter

Jag vet att det är tungt. Jag vet att varje dag är en kamp för att hålla ihop ett liv som ser normalt ut på ytan men ofta rasar inuti. Men jag vill också säga: det finns vägar framåt. Genom självinsikt, rätt verktyg och – allra viktigast – gemenskap, kan vi skapa ett liv som fungerar. Vi behöver bara lite mer förståelse, lite mer utrymme och modet att fortsätta berätta vår sanning. Du är inte ensam. Och du är inte fel.